en tanke blir till
en ilning genom kroppen
av smärta
ögonen börjar brinna
och tårar bildas
för att släcka eldarna
dom smyger tyst fram
rinner sakta ner för kinden
blöter ner kudden
och lämnar en blöt
svart fläck
av resterna
från dagens
svart sminkade ögon
min kudde berättar
hur jag mår på nätterna
ensamma långa nätter
som aldrig vill ta slut

får jag gråta i ditt hår?
medan du viskar
lugnande ord i mitt öra
och håller om mig
hårt i din famn
så att inga monster
kommer åt mig

det känns som
en liten del av mig
går sönder
på insidan
varje natt
när jag ligger ensam
i min säng
utan någon som
skyddar mig
och viskar att
allt kommer bli bra

det är såna här dagar
som får livet att kännas så meningslöst
man är ledig och har inga planer för dagen
slutar ofta med att man sover bort den
känns som att jag sovit bort
väldigt många dagar av mitt liv
och ändå har jag inte riktigt vaknat
inte börjat leva livet
som alla andra
känns som att jag ligger efter
och missat så mycket

man går ner till köket i jakt på mat
men hittar inget
jag vet inte hur många gånger
jag gått upp och ner för trappan
från mitt rum till köket
bara för att leta
och sen ge upp
för att sen gå ner igen
fast det ser likadant ut
som sist man var där
ändå äre som att man hoppas
att man ska hitta något nytt
sen blir det sent
och förhoppningsvis
lagar mamma mat
så man får nått tillslut
och hela dagen har slösats bort
i jakt på mat

idag hittade jag nudlar
jag hade i allt i en kastrull med vatten
satte på plattan och gick
jag vet inte hur länge jag var borta
men sen när jag kom ner igen
då hade allt vatten kokat bort
och nudlarna låg som en klump i botten
gula på ovansidan
och helt kolsvarta under
jag la inte märke till
lukten av det brända
förens jag såg det
inte blev jag stressad
och sprang ner för att kolla
om dom var klara
det är som att tiden mellan
jag satte på
och stängde av plattan
inte existerar
jag brukar höra
hur vattnet kokar över
men det gjorde inte det
och jag kom inte på
att jag glömt något

jag känner mig som
ett andra hands val
hela tiden
en som man kan vara med
om man inte har
något bättre för sig
är med folk när dom har tid
jag brukar inte planera
och har inte massa vänner
så jag har ofta tid
jag är glad att någon
överhuvudtaget
vill vara med mig
men ändå
känner mig så
obetydlig

"behöver lite kärlek från fel sort
och sympatier från fel håll"

kunde inte sova inatt
slutade med att jag låg och lyssnade på
samma låt om och om igen

These questions in my mind are so much bigger than life
But my life is short and I have to leave them behind

NEGATIVE - STILL ALIVE

ge mig en tågbiljett till Göteborg

vill bara försvinna
ingen skulle ens märka om jag försvann
okej så osynlig är jag inte

om jag bad dig skulle du då följa med?
nej för du har ett liv
och kan inte bara lämna det eller hur?

jag vågar inte åka själv
får inte heller
fast det handlar ju om vad jag vill
och inte om vad jag får
men jag vet inte om jag skulle kunna åka
utan att säga nått till nån
även om det är själva grejen
att bara skita i allt
fly bort från allt

största problemet är pengar
man kommer ju ingenstans utan det
önskar jag va så liten att jag fick plats
i någons resväska
eller om jag hade vingar
då skulle jag flyga bort
och bara komma tillbaka
om ni verkligen inte kunde leva utan mig

jag vet inte vad jag ska skriva om
vill bara kunna skriva av mig alla tankar
men egentligen är det inget andra ska läsa
har blogg istället för dagbok
känns lättare och inte lika seriöst
jobbigt att skriva för hand också
tror det här är tredje bloggen jag har
slutar alltid med att jag får ångest
över det jag skrivit
och vill börja om
med en ny

tänkte bara att det här
kunde vara en början
tills jag vill skriva av mig något
känns skönt att typ ingen läser
och om någon gör det
tror jag inte
att jag skulle vilja veta det
även om det är kul
att någon är intresserad
av mitt liv eller ja min tankar