tisdag 16 mars 2010

jag älskar dig så obeskrivligt mycket
känns som att tiden står still utan dig
och när vi är med varandra rinner den iväg
jag saknar dig så att det gör ont
och bara tanken på att du inte är här
gör så att det bildas tårar i ögonen på mig

hela mitt liv skulle rasa samman
om du inte var en del av det
jag gör vad som helst för dig
och du betyder mer än allt annat

jag skulle alltid välja dig före andra saker
men du borde låta mig ta mina egna beslut
och stötta mig genom det valet
som att inte dricka alkohol
och prata med vissa personer
det är ändå mitt liv

jag vill bara att du ska lita på mig
att jag kan göra det utan att förstöra
du har rätt om att det är dåligt
men jag kanske vill göra det ändå
någon gång ibland kan jag väl få
försöka dricka bort allt jobbigt
och prata med idioter
för att jag vill rädda förlorad vänskap

jag känner inte något stort behov
av att dricka och prata med dom
jag vill bara ha ett socialt liv
vänner som bryr sig
och inte lämnar mig 

torsdag 11 mars 2010



jag saknar hur det var då
även om jag var lika tyst och tråkig
så hade jag ändå er att vara med
ni gjorde så att jag klarade av skolan
även om jag var väldigt skoltrött
och mådde dåligt på grund av en sak
så var skolan helt okej när ni var med

nu finns det inget roligt med skolan
förutom att jag går den linjen jag vill gå
men utan vänner så blir det olidligt
och det blir inte bättre när jag börjar jobba
då kommer jag vara lika ensam som i skolan
för jag håller mig alltid i bakgrunden
och öppnar inte upp mig för någon
har alltid varit så och det går inte att ändra

vad är meningen med att leva ett sånt liv
när jag har slutat tro på framtiden

söndag 7 mars 2010

"Någonstans kommer våra liv att kollidera ihop igen,
det kommer att förgöra alla ord som har inkräktat atmosfären.
En dag kommer våra minnen tillsammans att smälta samman,
vi kommer att föra vidare våra känslor,
med brevduvor
som kommer att flyga i luften,
med sina vackra vingslag
ska duvorna föra oss samman igen.
Bara du kan förstå att kärleken aldrig riktigt dör,
den sätter sig fast som en tagg i vårat förstörda inre.
Bara du förstår hur mina ord försöker att säga de små orden,
som jag aldrig riktigt vågar säga; Jag saknar dig."