jag sov nästan ingenting inatt
mina tankar höll mig vaken
tänkte mest på hur det skulle gå i skolan

kom dit en halvtimme för tidigt
men jag kände mig inte alls så nervös
som jag trodde att jag skulle
jag tänkte att alla är säkert lika nervösa
och det hjälpte mig att bli lugn
aldrig lyckats med det förut

allt gick bra förutom lunchrasten
visste inte vem jag skulle vara med
följde med några ut
men jag stod bara där
tyst som vanligt
medan dom pratade
så efter en stund
gick jag in och satte mig
på en bänk själv

kände mig ensam och misslyckad
och fick hålla tillbaka en tår
vill inte att det ska bli som vanligt

det här skulle bli min nya start
tror inte jag kommer klara av det
är inte stark nog
vill bara stänga in mig på mitt rum
krypa ner under täcket
och stanna där

men jag vet att jag inte kan det
jag måste kämpa nu
får inte låta allt förstöras
när jag kommit så här långt
jag slutade inte skolan
och praktiserade för ingenting

önskar bara att någon valde mig
ville prata med mig
och vara min vän