min kommentar på ett inlägg som du kan hitta här: http://ingenplanc.blogspot.com

jag blev förvånad över hur mycket jag känner igen mig i det du skriver. känns som att du satt ord på hela min skoltid.

speciellt dom här styckena:

"Så långt jag kan minnas har jag alltid lidit av rädslan om vad andra tycker om mig. Hela grundskolan var jag en osäker
person och jag var alltid rädd för att göra fel, och säga fel saker."


"Sen kom tankarna att jag kanske inte behandlades orättvist, det kanske bara var jag som var dum i huvudet som högst klarade Godkänt i dem flesta ämnena. Så jag trackade ner mig själv och kände mig värdelös som hela tiden låg på gränsen till Godkänt."


"Med min osäkerhet och blyghet hade jag svårt för att komma in i klassen. Och även när jag kände att de verkligen försökte, kunde jag inte låta bli att dra mig undan."


"Jag har fortfarande svårt för att vara i folksamlingar, så jag har lång bit kvar att gå. Min sociala fobi gör också att jag inte vågar svara i telefon om någon bara bekant ringer eller om det är dolt nummer. Samt om det knackar oväntat på dörren så måste jag be någon annan att öppna. Så där kom en till sanning fram, känns så dumt när någon undrar på MSN varför jag inte svarar och jag säger att jag inte vågar."