förlåt för att jag är så tyst och känslig
känns som att jag inte kan
umgås med andra
utan att få dom att känna att nåt är fel
när det inte är deras fel

jag tänker för mycket på allt
måste sluta tänka
att jag måste se perfekt ut hela tiden
får panik när någon tittar på mig
bara för att jag inbillar mig
att dom granskar mig och letar fel
när det känns som
att hela jag är ett stort fel

när någon frågar mig saker
vet jag inte vad jag ska svara
börjar tänka så mycket på
vad jag borde säga vad som låter bäst
slutar med att jag inte säger nått
och får ångest över
att jag inte svara
och då kan jag börja gråta för nått
som egentligen bara va en fråga

tänker hela tiden
att allt jag gör är fel
eller att jag kunde gjort det
på ett bättre sätt
överanalyserar allt och ältar saker
känns som att alla får anstränga sig
bara för att få mig glad

jag uppskattar verkligen att ni försöker
men jag måste sluta vara så här
bara släppa allt
och sluta begränsa mig själv
måste börja våga leva livet fullt ut
acceptera hur jag ser ut
och att jag är bra som jag är

men hur fan ska det gå till?

jag orkar inte kämpa mer
redan gett upp